Drömmen om den perfekta projektbeställaren

I projektledningslitteraturen skildras projektbeställarrollen oftast ur projektledarens perspektiv. Projektbeställaren bör göra x och y för att projektet ska ha en chans att bli framgångsrikt. Projektbeställaren ska fatta de strategiska besluten och kritiskt granska ändringsförslag så vi undviker ambitionsglidningar.

Råden är säkert bra men hur många organisationer har chefer som agerar på det sätt som beskrivs egentligen och får de konstruktiv feedback av andra i organisationen när de inte gör det som föreskrivs?

När vi i Wenell möter projektledare blir det ofta istället så att man får guida dem hur att jobba proaktivt där projektbeställare och ledningsgrupper inte beter sig enligt skolboken. Många av dem vittnar om att man utöver sitt eget projektledarjobb också gör de största delarna av projektbeställarens/styrgruppens jobb och att detta blir mycket betungande. Andra berätta om att de huvudsakliga ambitionsglidningarna kommer från styrgruppen och beställarna utan att något i övrigt har förändrats.

Nu tycker inte jag man ska ge upp utan fortsätta sträva efter att förändra projektledarnas organisationer och utveckla en bättre projektbeställarkompetens men det är nog lika viktigt att lära dem hantera situationer som inte är enligt skolboken och modellerna.

Vad tycker du? Känner du igen dig i mina funderingar och hur ska vi tackla detta så att inte drömmen om den perfekta projektbeställaren blir en dröm som förstör möjligheten till bra projektarbeten och skapar mycket frustration?