Finns det omöjliga projekt?

Michael Genberg, nominerad till Årets Projektledare, intervjuas i samband med Projektnäring 2013.

Podden i klartext

Hur kommer man på att bygga ett undervattenshotell?

Det började mest som en dum idé. Jag tänkte ju att jag hade ju byggt ett trädhushotell, så jag tänkte kan man inte bygga nåt där folk bor under vattnet. Inte märkligare än så. Och sen när jag började kolla så såg jag ju att det fanns ju ingenting. Och sen när jag började fråga folk, även dom som byggde ubåtar, så det fanns ju inga svar. Det tyckte jag var fascinerande just att jag var tvungen att komma på det själv och då blev det som en dragningskraft. Det skall jag säga var drivkrafterna att det blev av.

En spontan fråga: vad hände? Du beskrev när du kom ned till teamet och det var lite galna personer som var inblandad i projektet, som skulle bygga det här, och de måste ha tyckt att du var helt galen från början, men vad fick det att vända, skulle du säga? När började de säga “nu tror vi på det här”

Jag tror att det är som det alltid är att när det är en person som kommer och så är det nån som skall möta det då är det lite svårt att veta kan jag lita på den här personen? men sen så förstod de att det fanns andra personer bakom också att det var ett team liksom, att det fanns liksom personer som trodde på idén och så plockade jag in en båtbyggare och så stabiliserade det sig som grupp, va.Jag tror som projektledare kan man förstå det hur det förhåller sig. Jag skulle tro det. Så fick det lite mer förtroende för mg. Och så själva görandet — när man gör saker tillsammans så blir man ju mer… då kommer tillsammans…

Litandet på.

Ja.

Man brukar ju ofta prata om vad är den största utmaningen i den här typen av projekt, men jag tänkte vända på det och fråga vad är den största glädjen med den här typen av projekt?
Jag skulle tvetydigt säga att den dubbla glädjen i att jobba med människor och att jobbs med någonting som inte skall vara möjligt. Att få människor att lyfta sig—och att lyfta sig själv också— att våga tro, ha naiviteten att och samtidigt kombinera det med kompetens hos människor, skapa gruppkänsla, få det att hända och hitta rätt människor för och sån saker.

Och nu vill du ställa ett hus på månen? En faluröd stuga på månen, kan du berätta lite om det?

Ja, det är ju ett gammalt projekt; vi har hållit på länge nu. Det känns inge konstigt för en själv men jag förstår att det gör det för andra. Men målet är ju olika för olika perosner, det måste man ju veta. Jag kastar in en vision och så har vi folk i rymdindustrin, vi har politiker och vi har folk som är med. Nånstans handlar det om att dela ut visionen och att göra den till sin, några vill ta sig till månen, några vill ta möjligheten att sälja Sverige internationellt och några vill få möjlighet att få mänskligheten till rymden. Det var så NASA nappade på det att de tyckte det var spännande med människan i rymden.

Ett sista råd — om jag är en nybörjare som projektledare vad är ditt sista råd, vad har du lärt dig där?

Jag skulle påstå att de tär att inte vara rädd för att låta andra vara de viktigaste. De äger processen och visionen. Om du håller i visionen för länge då blir de inte intresserade. De måste få den ganska fort till sin, då blir de engagerade. Och man har ju ingenting att förlora tycker jag.Tvärtom.

Stort tack.

Tack själv.