Simon Elvnäs och värdet i att som ledare se sina beteenden

Jag är väldigt tacksam för den data som Simon Elvnäs presenterar i sin forskning. För mig som arbetar med kommunikativ färdighetsträning och video-feedback ger det starkt stöd för att det vi gör är till hjälp.

Simon visar på betydelsen av ledarens närvaro och hur avgörande kommunikationen – vad som GÖRS och SÄGS i en specifik situation – är för ledarens påverkan. Det han också visar är hur den bild vi själva har i huvudet alltför ofta stämmer dåligt med vad som faktiskt sker på utsidan. Här är videoupptagningar ett viktigt verktyg både i forskning och i ledarutveckling.

Utifrån sin forskning beskriver Simon tre ledarbeteenden som ger effekt om avsikten är att påverka andra att göra:

• Att ledaren är närvarande i verksamheten och gör rätt saker när hen är där (visar intresse, ställer specifika frågor och på olika sätt skaffar input kring arbetets utförande – utan att kontrollera)
• Att ledaren med detta som grund kan ge individbaserad, specifik feedback
• Att ledaren ger instruktioner på ett sådant sätt att de också uppfattas som tydliga av omgivningen

Många ledare skulle säkert instämma i värdet av dessa tre beteenden och att de lägger en hel del tid på dem. Men Simon har alltså sett att ledare i allmänhet har fel och faktiskt ägnar det mesta av sin tid åt andra saker som inte är lika effektfulla.

Detta gör det så viktigt att vi som jobbar med ledarutveckling inte nöjer oss att prata om ledarskap. Det är förstås grundläggande, men den stora utmaningen är att hjälpa ledare att få relevant information om vad de faktiskt GÖR och SÄGER och hur det påverkar andra. Hur Simon använt video i sin forskning visar att det är en jättebra resurs inte bara i ledarutveckling, utan kanske även för dig som ledare i vardagen.

Använd din mobil eller en Ipad och filma hur du inleder ett möte och titta på den tillsammans med en kollega. Öva inför ditt feedbacksamtal, filma och reflektera kring om det du säger är tillräckligt specifikt för sammanhanget.

Kom ihåg att för många är det ofta jobbigt att se sig själv på film –  kanske för att glappet mellan bilden vi har av oss själva och vad vi  sen ser är så besvärande – men att efter några tagningar är obehaget borta och lusten till lärande så stark att det att de som väl kommit över tröskeln alltid vill se mer.