Har bra ledare bara tur?
”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.” Så sa Ingemar Stenmark i ett känt citat från hans år som elitidrottare. Som före detta anställd inom idrottsrörelsen och efter en karriär som elitidrottare händer det att jag drar paralleller mellan idrotten och mitt jobb som konsult och utbildare på Wenell.
Jag har till exempel funderat på varför vi går på en kurs? Det ligger nära till hands att tänka att vi går en kurs för att blir bättre och utvecklas i vår profession. Men, räcker verkligen en kurs för att till exempel bli en bättre projektledare? Om vi jämför med idrottsvärlden finns det ingen idrottare som tror att han eller hon kommer att nå toppen i sin idrott utan att medvetet och envist lägga ofantligt mycket tid på träning.
En grundläggande fysiologisk princip inom fysisk träning är den så kallade Specificitetsprincipen – det vill säga principen om att vi blir bra på det vi tränar. För att bli en bra fotbollsspelare kan man inte bara träna på att spela fotboll. Man måste bryta ner ”att spela fotboll” till mindre delar och specifikt träna på respektive del, t ex träna kondition, tacklingar, passningar, inkast, skott, och mycket, mycket mera. Det kräver alltså också förmågan att kunna identifiera och ta reda på vilka krav som ställs och att i träningen försöka efterlikna intensitet, varaktighet, aktivitetsform, rörelsemönster osv. i så hög grad som möjligt.
Vi är överens om att det krävs det ett helt gäng olika metoder, verktyg, färdigheter och beteenden som du måste behärska för att bli en bra projektledare. Ytterst få av oss är naturligt bra på alla dessa – utan de allra flesta behöver just träna på dem för att bli riktigt bra. Men utifrån tankesättet med specificitetsprincipen ovan, hur mycket tränar vi egentligen på våra nya kunskaper och färdigheter när vi har gått en kurs? Och mycket tränar vi på att medvetet utveckla dem? Och om du inte tränar kanske du inte heller använder dina nya kunskaper (just för att du faktiskt inte har övat på dem tillräckligt mycket). Vad var då vitsen med att gå på en kurs?
Men hur ska man göra då?
En bra start är att bestämma vad du behöver träna på, t ex metoder, verktyg, färdigheter eller beteenden (jämför med fotbollsexemplet ovan). Var så specifik som möjligt. Det kan till exempel vara att bli bättre på att ge konstruktiv feedback till dina medarbetare, att använda dig av ett nytt verktyg för att göra en ordentlig riskanalys innan du drar igång med ditt projekt eller att avsätta tid för att planera och följa upp dina möten. Sedan är det bara att sätta igång. Träna, träna, träna. Tänk också på att öva i din vardag och i de situationer du ofta möter. Men kom ihåg att ”Rom byggdes inte på en dag” så prioritera hårt i vad du ska träna den närmaste tiden och greppa inte över för mycket samtidigt.
Glöm sedan inte bort att utvärdera. Innan du sätter igång, bestäm när och hur du ska utvärdera din träning. Hur har det gått, vad gick bra, vad behöver ytterligare träning? På så sätt kan du regelbundet uppdatera dina mål och successivt utveckla dina färdigheter. Genom att be om feedback från dina medarbetare kan du få värdefull input om hur andra tycker att det går, eller vad andra tycker att du borde träna på. Hur många gånger har du vågat ställa frågan till andra om vad de tycker du borde bli bättre på i ditt projektledarskap?
Och när du känner att du börjar behärska en färdighet finns det en annan princip som vi kan låna från idrotten: Progressionsprincipen. Den handlar om, när det gäller idrott, att du hela tiden måste öka träningen för att fortsätta utvecklas eller om du ska lära sig något nytt, t ex en ny teknik eller en svårare övning. Så, lär dig en liten del i taget, till dess att du behärskar det och gör det successivt så att progressionen sker utifrån just dina förmågor och färdigheter och vad just du behöver träna på.
Lycka till!