Att vara eller inte vara …
På Svenska Dagbladets kultursidor, pågår en intressant artikelserie om introvert personlighet. Vår lust att kategorisera människor tycks aldrig stanna upp. Ämnet personlighet är spännande och jakten på att hitta den allena saliggörande etiketten på vårt varande har en lång tradition. Till vilken nytta?
En uppenbar nackdel är att kategoriseringar av människor skapar ideal som försvårar utveckling och motarbetar en förnöjsamhet att vara den man är. När jag var ny på Wenell träffade jag en ung ingenjör på en intern utbildning. Vi diskuterade kommunikationsfärdigheter och han sa med oro i rösten – ”ja, jag har ju begripit att jag är helt omöjlig som person – ett kommunikativt kalhygge, en räknedosa … hur ska jag kunna jobba som projektledare”!? Den här unga kursdeltagaren hade övat upp en negativ syn på sig själv och sina färdigheter – antingen var man en socialt driven person, eller ett kalhygge!
Under utbildningens gång kunde han senare bete sig på ett alldeles utmärkt sätt som projektledare. Men han – precis som alla vi andra – var tvungen att i vissa situationer lära sig att bete sig annorlunda och anpassa sig till krav i situationen. Projektledare vinner på att utveckla vinnande beteenden och lära sig vad som styr och påverkar dessa i olika situationer. Att försöka leva efter ideal skapar bara problem och innebär en orättvisa mot sig själv.