Organisering av projekt – Från ett mekaniskt till ett organiskt perspektiv

Författare: Mats Ragnarsson (Wenell) och Lars Marmgren
Förlag: IHM Förlag AB
ISBN: 91-7610-216-5
Kategori: Organisationsteorier

Är vi på väg åt fel håll?

Boken ´Organisering av Projekt´ sätter igång många tankar hos läsaren och är en mycket lärorik bok för dig som vill få idéer och kunskap om hur och varför projektlivet är som det är och varför det faktiskt kan bli något annat, om vi vågar.

Kaos, osäkerhet och komplexitet är tillstånd som vi alla känner av när vi medverkar i stora produktutvecklingsprojekt. Att kunna leda mot ett mål som rör sig, att kunna leda när förändringstakten är hög och utmanande är prövande men också spännande. Är det så att gamla sanningar och strukturer som var effektiva under 1800- och 1900-talen inte längre passar de rytmer och värderingar som etablerats under de senaste 30 åren? Eller är det kanske så att vi är på väg åt `fel håll`? I en riktning som inte ger oss det mänskligt högsta värdet av filosofisk lust?!

Bägge författarna har egna erfarenheter av projektledning samt erfarenheter från många olika organisationer vilka är mycket användbara i deras nuvarande roller som konsulter. Bokens övergripande tema är att beskriva världen samt organisationers förändring från ett mekaniskt reduktionistiskt perspektiv till ett organiskt holistiskt perspektiv.

Boken är indelad i 13 kapitel. De olika kapitlen kan läsas var för sig eller som helhet. Boken belyser inte traditionella tekniker som idag används inom projektledning utan ger mer en vägledning till hur processen från idé till realisering kan organiseras och ledas. Därigenom kan goda relationer etableras och god kommunikation i och runt projektgruppen etableras.

Varje kapitel inleds med ett citat som tjänar som aptitretare för varje kapitel: `In order to produce trust, individuals must entrust themselves to others; they make themselves vulnerable` är exempelvis det citat som inleder kapitlet `Självorganisering i projekt`.

Boken inleds med att beskriva tre olika sätt att arbeta i projekt med hjälp av metaforerna:

  • Weber: Struktur, detaljplanering och kontroll
  • Rambo: Stark projektledare med kunskap och erfarenhet som tillför nerv
  • Gaia: självorganisering, målbilder, ständig dialog.

Författarna menar att det gäller att finna rätt sätt att arbeta, dels beroende på uppgiftens karaktär men också beroende på projektteamets förmåga att skapa bra kommunikation och relationer.

Det är också en av författarnas slutsatser i slutet av boken: Skapa goda relationer, upprätta god kommunikation som därigenom ökar sannolikheten till ett gott slutresultat. Ingen uppseendeväckande nyhet kan det tyckas men dock i högsta grad relevant och ett mycket viktigt område att ständigt arbeta med.

Boken andas också en viss revolt mot ett av kärnområdena i traditionell projektledning nämligen: planering, struktur och kontroll. Personligen har jag funderat mycket på just dessa beteenden och dess tillämpning. Planering behövs men skapar ofta falsk trygghet. Överanvändning tillämpas av vissa personer för att skapa känsla av `koll på läget`. I sin nuvarande form har den troligen överlevt sig själv, speciellt gäller det alla mjuka projektprocesser.

Författarna fortsätter att diskutera `Mjuka och hårda processer` och processen mitt emellan, den s k `hårdmjuka`! För att finna rätt process att styra projektet med måste graden av förutsägbarhet analyseras och därefter kan arbetet organiseras och ledas.

  • Hårda processer är förutsägbara, arbetsledning mot planer, etc.
  • Mjuka processer är när den kreativa planen skapas efteråt, ledaren ger förutsättningar, etc.
  • Hårdmjuka processer är ett mellanting mellan hårda och mjuka och de vanligast förekommande.

Ett annat område som boken behandlar är `Osäkerhet i projekt`. Vanliga orsaker till detta kan vara storlek, nyhet, omvärld och beroenden.

Författarna talar om den `dubbelriktade monologen` ett tyst missriktat samtycke som förenklar vardagen men minskar sannolikheten till problemlösning och goda slutresultat. Tyvärr tror jag att fenomenet är mycket vanligt och en av huvudorsakerna till projekthaverier.

När det gäller graden av nyhet så behöver den diskuteras rejält innan ett projekt startar. Införandet av många nya teknologier samtidigt i kombination med storlek kan ge komplexa system som ej går att få i jämnvikt, någonsin, jag vet av egen erfarenhet!

Ett annat område som författarna diskuterar är `Kaos, komplexitet och självorganisering`. Det är ett mycket intressant kapitel med referenser till en mängd litteratur inom ett område som blev väldigt hett när James Gleick gav ut boken `Chaos, making a new science`, 1988.

Ett komplext system kan ha egenskaper som inte kan härledas direkt från delarna, s k emergens. Ett exempel är vatten. Vattnets egenskaper finns varken hos syre eller väte ändå består vatten av väte och syre! Ett annat exempel från vardagen skulle kunna vara väghållningen hos en bil, lätt att känna men svår att härleda.

Själv tror jag att det är dags att inse att projektledning måste utvecklas och förfinas mycket mer beroende på vilken uppgift som ska lösas. Det går inte som många gör idag att lära sig ett antal grundtekniker, lite team building och sedan köra på. Vi måste börja inse att projektledning.

Recenserad av: Thomas Uhlin